BDSM för nybörjare

Vad bokstäverna faktiskt betyder

BD står för bondage och disciplin. Bondage är att begränsa någons rörelsefrihet med rep, band, handfängsel eller något annat. Disciplin är regler och konsekvenser som paret kommit överens om i förväg.

DS står för dominans och underkastelse. Här handlar det om maktutbyte snarare än om fysisk fasthållning. Den ena tar ledningen, den andra lämnar över den. Den vanligaste missuppfattningen om den här delen är att den som lämnar över kontrollen är underlägsen. Att lämna över kontroll är tvärtom ett aktivt val.

SM står för sadism och masochism, alltså att ge respektive ta emot förnimmelser som gör ont. I praktiken handlar det oftare om intensitet än om smärta i vardaglig mening: värme, tryck, ilningar.

De tre delarna går att kombinera fritt. Det går utmärkt att tycka om bondage utan att vara intresserad av vare sig maktutbyte eller smärta.

Samtycket är själva aktiviteten

Det som skiljer BDSM från övergrepp är inte hur det ser ut utifrån, utan att alla inblandade har sagt ja till just det som händer, i förväg och utan press. Samtycket är inte en formalitet man betar av innan det roliga börjar. Det är den del som allt annat vilar på.

Samtalet innan ni börjar behöver täcka tre saker. Vad ni vill göra, konkret och inte i allmänna ordalag. Var gränserna går, alltså vad som är otänkbart och vad som är ett kanske. Och hur ni avbryter, som nästa avsnitt handlar om.

Ta också upp sådant som inte känns sexigt att prata om: skador, sjukdomar, mediciner, tidigare erfarenheter som kan väcka starka reaktioner. En axel som lätt går ur led avgör vilka positioner som är möjliga. Det är enklare att säga innan än att förklara mitt i.

Samtycke kan dras tillbaka när som helst, av vem som helst, utan motivering. Också av den som leder.

Stoppord och hur ni avbryter

Under lek betyder "nej" och "sluta" inte alltid nej och sluta, eftersom motstånd kan vara en del av det ni kommit överens om. Därför behövs ett ord som står utanför. Det ska vara något som inte hör hemma i sammanhanget, så att det aldrig kan misstas för en replik.

Trafikljusmodellen är den vanligaste och den enklaste att komma ihåg. Rött betyder att allt avbryts nu. Gult betyder sakta ner, jag närmar mig en gräns. Grönt betyder att det är bra, fortsätt.

Om munnen inte är fri behövs en signal som fungerar ändå. Vanligast är att den bundna håller något i handen och släpper det för att stoppa, eller ger ifrån sig tre tydliga ljud eller knackningar. Bestäm den signalen samtidigt som ni bestämmer stoppordet, inte när situationen redan uppstått.

Den som säger rött ska aldrig behöva förklara sig efteråt. Blir stoppordet något man tvekar att använda har det slutat fungera.

SSC och RACK, två sätt att tänka

Två förkortningar dyker upp så fort man läser om ämnet. SSC står för safe, sane and consensual, alltså säkert, förnuftigt och samtyckt. Det är den äldre modellen och en bra utgångspunkt för den som är ny.

RACK står för risk-aware consensual kink och utgår från att flera aktiviteter inte går att göra helt säkra, bara mer eller mindre riskfyllda. I stället för att kalla något säkert kräver modellen att alla förstår risken innan de säger ja.

Skillnaden spelar roll i praktiken. SSC kan invagga en i tron att det finns en teknik som gör en riskfylld aktivitet ofarlig. Det finns det sällan. RACK är ärligare på den punkten, men förutsätter samtidigt att man har läst på tillräckligt för att kunna bedöma vad man ger sig in på.

Så börjar ni utan att det blir konstigt

Börja med det minsta som ändå är något. Ögonbindel och lätt fasthållning med händerna kräver inget ni behöver köpa och ger ändå en tydlig känsla av vem som styr. Många upptäcker där att det är maktförskjutningen de är ute efter, inte redskapen.

Håll första gången kort. Femton minuter räcker gott. Det är lättare att vilja mer än att ta sig ur något som blivit för långt.

Prata efteråt, gärna dagen efter också. Reaktioner kommer ofta med fördröjning, och den som var med på allt i stunden kan känna något helt annat nästa morgon. Det samtalet hör till hur man gör det här bra, även när allt gick som det skulle.

Byt gärna roller någon gång, även om ni tror er veta vad ni föredrar. Att själv ha varit i den andra rollen gör en märkbart bättre på att läsa av den som är där.

Bondage är den del som faktiskt kan skada

Här finns de risker som är fysiska snarare än känslomässiga, och de flesta går att undvika med enkla regler.

Nerver ligger ytligt på vissa ställen, framför allt runt överarmen (den vanligaste skadan sitter på utsidan, där en stor nerv löper nära benet), vid armbågen, vid handleden och på utsidan av knäet. Ett band som ligger stramt över ett sådant ställe kan ge en skada inom några minuter, och det gör oftast inte ont när det händer. Signalerna är stickningar, domningar, en hand som känns svag eller hud som blir kall och blek. Var och en av dem betyder att repet ska av direkt.

Använd rep avsett för ändamålet, inte det som råkar finnas i garaget. Tunna snören och plastlinor skär in i huden eftersom trycket samlas på en smal yta. Ju bredare band, desto mer fördelas kraften.

Kontrollera regelbundet. Fråga hur händerna känns, och känn själv om huden är varm. Att inte kunna få loss någon snabbt är det scenario ni ska planera bort i förväg. Därför ligger saxen framme redan innan ni börjar.

Eftervård

Eftervård är tiden direkt efter, när ni lämnar rollerna och landar. Kroppen har ofta gått upp i varv, och efteråt kan humöret dala tydligt hos den ena eller båda, ibland först efter ett dygn.

Det behöver inte vara komplicerat. Vatten, något att äta, en filt, hud mot hud och några ord om vad som var bra räcker långt. Vad som fungerar är personligt: en del vill prata direkt, andra vill vara tysta en stund först. Fråga i förväg vad den andra brukar behöva.

Den som ledde behöver också eftervård. Att ha haft ansvar för någon annans kropp och gränser är ansträngande, och att bara kliva upp och gå därifrån efteråt är det vanligaste misstaget i den rollen.

Utrustning, och varför den kommer sist

Nästan allt går att göra med det ni redan har. En sjal fungerar som ögonbindel, och en bred sjal kan fungera som fasthållning om den knyts så att den går att lossa med ett drag. Att köpa utrustning innan ni vet vad ni tycker om är det snabbaste sättet att fylla en byrålåda. Längre fram, när ni vet det, blir mer specialiserade saker som kyskhetsbälten och kyskhetsburar aktuella. En bur ska sitta utan att klämma, och den ska gå att ta av direkt om huden blir kall, blå eller svullen.

När ni ändå köper något är det två saker som skiljer bra från dåligt. Material som går att rengöra, alltså silikon, nylon eller metall snarare än porösa material som suger åt sig vätska. Läder går att torka av men inte att desinficera, så håll det borta från slemhinnor. Och beslag som går att öppna snabbt: handfängsel med spärr och nyckel är sämre än sådana med snabbutlösning, av samma skäl som saxen ska ligga framme.

Munkavlar förtjänar en egen varning. De omöjliggör stoppordet, kan ge käkbesvär och gör att saliv rinner. Använd dem först när ni har en signal som fungerar utan röst, och aldrig om någon är förkyld eller täppt i näsan.

Fyra vanliga missförstånd

Att den som underkastar sig är den svaga. Tvärtom är det den rollen som sätter ramarna: gränserna, stoppordet och hur långt det får gå bestäms utifrån den. Den som leder gör det inom ett utrymme den andra har öppnat.

Att det måste göra ont. Stora delar av BDSM innehåller ingen smärta alls. Bondage och maktutbyte fungerar utmärkt utan. Samma sak gäller analsex, som ofta nämns i samma andetag. Där är det tempo och förberedelse som avgör, snarare än smärta.

Att intresset kommer av tidigare trauma. Forskningen ger inget stöd för att intresset i allmänhet kommer av trauma. De flesta studier har inte kunnat visa att utövare mår sämre psykiskt än andra, även om enstaka undersökningar har sett att tidiga övergrepp är vanligare i vissa grupper.

Att man måste välja en roll för alltid. Många växlar beroende på partner, dag och humör.